Undersökning av ryggen

Skribent Daniel Öhlin, leg. fysioterapeut, examen i ortopedisk medicin
Uppdaterat 2016-09-16
Dela
Gilla

Hitta vårdgivare med kunskap om Undersökning av ryggen

Vilken ryggundersökning skall göras?

Klinisk undersökning, det vill säga manuell undersökning där anamnes (patientberättelse) och olika manuella tester leder fram till klinisk diagnos är det säkraste sättet att ta reda på orsaken till en patients ont i ryggen.

Radiologisk undersökning vid ryggvärk

Röntgen, magnetkamera (MR), datortomografi (CT) Ultraljudsundersökning (UL)

Det går inte att utläsa ur olika radiologiska bilder (MR, CT, slätröntgen, ultraljudsskanning) vilka synliga vävnadsförändringar som svarar för de aktuella symtomen hos en patient som har ont i ryggen. I en obduktionsstudie visade det sig t.ex. att i åldersgruppen 20-30 år hade hela 57 procent facettledsartros. Facettledsartros är alltså naturligt och ofta icke symtomgivande. Man har även sett att av symtomfria 15-åringar hade 26 procent diskdegeneration. Nästan alla MR verifierade förändringar (även diskbråck) kan i hög utsträckning förekomma hos symtomfria individer. Man bör därför inte utgå från radiologiska fynd vid bedömningen av en patient med ryggont. Radiologisk undersökning bör istället tillföras först då den kliniska diagnostiken och anamnesen pekar på allvarlig ryggskada eller malignitet.

Köp ryggstöd för ryggont hos Fyseum.se

Klinisk diagnostik och subklassificering av ryggont.

Ryggont klassificerats eller diagnostiserats ofta i vida termer som lumbago (= ont i ryggen), Akut lumbago (= akut uppkommen stark ryggsmärta), Ischias (= utstrålande smärta baksida benet), Diskbråck (= större diskskada där konflikt mellan disk, nervrot eller ryggmärg finns). Dessa diagnoser uttrycker egentligen bara patientens symtom i medicinska termer och tillför inte mycket för patienten vad gäller förståelse för sin skada och hur han/hon skall förhålla sig till den eller vilken lämplig åtgärd som bör sättas in. Strävan är istället att genom klinisk undersökning subklassificera patienter efter ett mer specifikt uttryck av orsaken till det ryggonda eller utifrån olika påverkande rörelseriktningar. Då orsaken till det ryggonda bättre ringas in kan detta förklaras och göras mer förståeligt för patienten, vilket är viktigt för dennes motivation till rätt belastningsbeteende. Det leder även till ett mer specifikt omhändertagande och bättre riktad behandling.

Det finns olika specialistutbildningar inom klinisk diagnostik och behandling av ryggbesvär. Tre stora och internationellt erkända utbildningssystem är OMI (Ortopedisk Medicine Internationale), MDT (Mekanisk Diagnostik och Terapi, även kallat McKenzie metoden) samt OMT (Ortopedisk Manuel Terapi). Dessa kan läsas efter grundutbildning inom respektive medicinsk vårdutbildning; fysioterapi och medicin (läkare) samt naprapati och kiropraktik. Undersökning utifrån dessa system syftar till att subklassificera diagnostiken eller till att ta reda på vilken vävnad som ger de aktuella symtomen och uttrycka detta i en mer specifik diagnos.

Målet för ryggspecialisten är att efter anamnes, symtom och klinisk undersökning kunna uttrycka den sannolika orsaken till en patients ryggvärk eller subklassificera ryggbesväret samt erbjuda bäst riktad information och behandling utifrån detta.

Undersökning och behandling

Träffa ryggspecialiserad vårdgivare direkt

En viktig orsak till att ineffektiv diagnostik och behandling fortfarande förekommer beror bland annat på att ryggpatienter får tekniska undersökningar (rtg, MR, CT) innan de får en noggrann klinisk undersökning. Att utgå från radiologisk undersökning och bristfällig klinisk undersökning ger inte tillräcklig information om orsaken till patientens symtom. Ryggpatienten bör istället i sin första vårdkontakt direkt träffa en ryggspecialiserad vårdgivare där diagnosen och klassifiseringen utgår från en noggrann klinisk undersökning.

Klinisk undersökning

Vid klinisk undersökning stressas de olika vävnaderna genom vävnadsspecifika test samt upprepade rörelser. Patientens reflexer, känsel och styrka liksom eventuell skada på centrala nervsystemet testas och allvarliga orsaker till ryggont screenas.

Tolka och förstå anamnes, symtom och tecken

Att rätt kunna tolka och förstå patientens anamnes (besvärsbeskrivning), symtom och tecken (undersökningsfynd) kräver fördjupad kunskap om anatomi, histologi (sjukdomslära) och vävnaders beteende och funktion. Det sägs idag att den vanligaste orsaken till ländryggsvärk är tidigare ryggbesvär. Detta bör man förstås ändra på och av bland annat den anledning är det viktigt att patienter vid sitt första besök träffar ryggspecialiserad vårdgivare för att korrekt bedömning skall göras, rätt information förmedlas samt rätt åtgärd initieras. Detta för att minska risken för onödigt lidande och återkommande ryggbesvär för patienten och kostnader för individ och samhälle.

Klinisk undersökning och bedömning är viktigast!

En korrekt klinisk undersökning och bedömning är den viktigaste delen i omhändertagandet av patienter med ont i ryggen. Med en god kunskap om anatomin och en insikt i hur vävnader uppför sig är det möjligt att översätta de symtom och tecken som patienten presenterar under den kliniska undersökningen och den information som patienten lämnar under anamnesen till en slutsats om vilka anatomiska förändringar som har skett i patientens rygg och därmed uttala sig om den sannolika orsaken till patientens ryggsmärta. De olika skador som drabbar ryggen uppvisar olika typiska mönster vad gäller symtom och tecken. Dessa mönster av symtom och tecken kallas inom ortopedisk medicin för kliniska bilder. Patienter med ryggbesvär uppvisar anmärkningsvärt ofta de typiska mönstren i dessa kliniska bilder.


Hitta vårdgivare för undersökning och behandling av ditt ont i ryggen